Historik

Det finns markeringar i gamla arkiv att gården funnits åtminstone sen 1400-talet. Gården finns också med på Gustav Vasas vägkartor från mitten av 1500-talet. Gården namnges då som Stålbogatorp. Den första kända detaljerade kartan (Behmebergskarta) över Södermanland från 1625 visar Stålboga utmärkt som bruksanläggning markerat ”försvar”.

Bruket grundades oficiellt 1641 och verksamheten vid bruket bedrevs av herr Jacob Piet och Hermann zur Schmieden senare adlad Tersmeden. Gårdsarkivet har sitt äldsta dokument från 1641 försett med flera lacksigill i sidenband. Egendomen Stålboga Bruk fick sitt frälsebrev utfärdat 17 september 1650 av drottning Christina på pergament med hennes namnteckning och kungligt sigill.

Under 1600-talets andra hälft byter gården ägare ett antal gånger. Bl.a. Richter och sedan förvärvade kommercierådet Schönberg bruket med underlydande gårdar och 1697 köper denne även Holmens säteri (nuvarande Ekensholms säteri) med underlydande gårdar. Därefter har båda egendomarna  samma ägare till slutet av 1800-talet. Sedan skiftar egendomarna ägare ett flertal gånger. Släkter som ägt Stålboga är bl.a. Carpelan, Kurck, Friesendorf, Bernhard, Fitinghoff och Jonsson. Den sistnämnde sålde 1910 Stålboga bruk med underlydande Björndammens masugn och Starrsäters gruvor till Holmen AB (totalareal runt 5000 ha)

1979 köpte vi, Maria och Nils Juto första centrala delen av egendomen Stålboga bruk (Stålbogatorp) av Holmen AB (MoDo) och i dagsläget har vi hitintills lyckats återköpa totalt 450 ha mark och cirka 50 ha vattenområde. Resterande gamla Stålboga bruks mark ägs fortfarande av Holmen AB.

Bruksdrift

På egendomen bedrevs bruksverksamhet med inrikting på produktion av bl. a. stångjärns smide, lancashire, tackjärn med export till England och Tyskland.Bruket hade vid denna tiden (1600-talet) en årlig smidesrätt på 350 skeppund vilket motsvarar ca 47 ton. Egendomen hade egna gruvor (Starrsäter) och egen masugn (Björndammen). Råjärnet bearbetades vid bruket till smidesjärn som hade stångjärnshammare med 2 härdar.
År 1684 revs den gamla stångjärnshammare och en ny byggdes upp på samma plats.
Den dåvarande ägaren Nils Schönberg utökade verksamheten vid bruket och anlade år 1691 en knipphammare för lavettsmide till artilleriet samt en spiksmedja. Kanonrör gjöts vid Björndammens masugn. Bergskollegium gav nya privilegier för knipphammaren den 17 december 1709 med villkor att kolet till hammaren skulle tas ur egna skogar.

Man gjöt också vikter, kanonkulor och järn av hög kvalitet som bl. a. användes till framställning av gevärspipor i Eskilstuna.
År 1794 exporterades plattjärn från bruket till Tyskland. Exporten gick via Strängnäs och Järntorget fick sitt namn uppkallat därav. Brukets dåvarande ägare baron Knut Kurck skötte exporten till Tyskland genom sitt eget exportföretag ”Dennesche och Pommer-Esche”. Under 1800-talets första hälft utökades stångjärnsproduktionen avsevärt vid bruket.
I Jernkontorets arkiv nämns en årlig produktion av 752,10 skeppund (101,6 ton) priviligerat smide och 419 skeppund (56 ton) eget tackjärn vid Stålboga bruk år 1809. En stor del av järnet gick på export till Tyskland. Förutom ovannämnda exportör nämns också B.Beskow.
År 1818 ombesörjde baron Kurck själv tillsammans med JL Blachet exporten av järnet som då exporterades både till Tyskland och England.
År 1845 var produktionen hela 902,50 skepppund (122 ton) privilegierat smide och 752 skeppund (101,6 ton) eget tackjärn. Skeppningen av järnet gick via Stockholm och bruket ägdes vid denna tid av friherre Ludvig von Friesendorff.
På 1860-talet var medeltillverkningen på Stålboga bruk 2257 centner (102 ton) stångjärn. Järnet producerades enligt den nya lancashiremetoden och år 1868 anlades ett valsverk för stångjärn, plåt och manufakturjärn. Valsverket medförde en kraftig ökning av produktionen. År 1874 producerades hela 6473 centner (293 ton) stångjärn. 1877 fanns inte någon järntillverkning vid Stålboga. Orsaken torde vara att masugnen nedlades år 1875 och bruket blev utan råjärn att bearbeta. Vattenkraften från det höga fallet i bruksområdet utnyttjades runt sekelskiftet i en turbin som drev en träullsfabrik anlagd på platsen för det gamla valsverket som verkade fram till slutet av 1949-talet.

1910 köptes bruket upp av Holmens bruks och fabriksaktiebolag i Norrköping. De köpte bruket för skogens skull och mycket av granskogen användes då till pappersmassa vid pappersbruket i Norrköping. Resten av bruksbyggnaderna revs på 1920-talet.

Järnvägen drogs förbi Stålboga under 1890-talet enligt arkiven för att försörja järntransporterna från bruket som dock lades ner i samband med den stora ”bruksdöden” i Sverige under 1890-talet. Efter brukets nedläggning blev det nu istället persontrafik och en ny järnväg drogs ner till Malmköping med Stålboga som utgångspunkt. Järnvägsstationen stängdes för trafik på 1970-talet. Under 1980-talet lades hela järnvägstrafiken på banan ned. Stationsbyggnaden brann ner till grunden 1987 p.g.a. överslag på elsystemet i källaren.

Byggnader

Vid mitten av 1600-talet byggdes en Karolinsk herrgårdsbyggnad med flyglar och bruksbyggnader. Manbyggnaden brann ner till grunden på 1870/80 -talet. Flyglarna och Fatbursflygeln finns kvar från 1600-talet. Alla övriga byggnader inom bruksområdet revs på 1920/30-talet.

När familjen Juto förvärvade centrum av egendomen 1979 var hela området gravt vanvårdat och förfallet. Hög 100-årig slyskog växte överallt och den närliggande sjön kunde ej urskiljas från gårdsplanen. Hela egendomens gamla historia var i princip bortglöm och förnekades t.o.m och Stålboga uppfattades enbart som en järnvägsknut längs banan Stockholm – Eskilstuna. Björndammen betraktades nu som ”huvudgården” i brukskomplexet då den gamla gårdshistorien från forna tider glömts bort. Egendomen förvärvades för att användas som ett sommarställe och successiv upptäcktes grunder för de olika tidigare byggnaderna. Terasser grävdes fram i terrängen och parken har med tiden återskapats. De gravt skadade gårdsbyggnaderna har fortlöpande restaurerats. 18 bostäder har inköpts allteftersom de kommit ut på marknaden då de ligger på vår egendoms marker både i bruksbyn och som utgårdar på ägorna. Jaktstuga med slakteri har nybyggts.

1984 inköptes Tunafors bruks karolinska herrgård från Eskilstuna som nedmonterades och flyttades till det nedbrunna Stålboga bruks herrgårdsgrund. Huset uppfördes sannolikt ursprungligen på 1680-talet av Johan Lohe (upphovsmannen till den s.k. Lohe silverskatten på stadsmuseet i Stockholm) som manbyggnad på Tunafors bruk i centrala Eskilstuna. Husets ålder, form, utseende och storlek passade perfekt på Stålboga bruks herrgårds stengrund som medförde att Stålboga bruk kunde återuppstå som en komplett karolinsk herrgårdsanläggning. Byggnaden var dessutom i ett förhållandevis välbevarat skick från 16/1700 talen vilken var en förutsättning för inköp och flyttning.

Yttre och inre borggård har återskapats enligt gamla förebilder från 1700-talet med smidesgrindar från tiden samt tidstrogna obelisker har nyuppförts. Ett vagnslider med klocktorn enligt karolinsk förebild byggt på gammal grund har även uppförts.

Ett lusthus i senbarockstil har likaså uppförts vid sjön där tidigare motsvarighet funnits på 17/1800-talet. Järnvägen genom egendomen (ca 4km) inköptes av banverket. Spår och slipers avlägsnades år 2007. Den gamla entrévägen ned till herrgård och park har återskapats enligt gamla kartor som en förlängning av bruksgatan i byn. Stora historiska grindar i smidesjärn har uppförts där nedfarten till herrgården ansluter till bruksgatan och den gamla Lindallén har kompletterats . En större inhängnad privat parkeringsplats har etablerats på det gamla bangårdsområdet och en järnvägsbro har byggts om till bilbro.